Nya kompetenskrav i transportbranschen


GÄSTKRÖNIKA Tjänsterna i transportsektorn kommer inte att bli färre, men de kommer att förändras. Det är en av slutsatserna i rapporten ”Kompetensförsörjning när transportsektorn digitaliseras”, som här sammanfattas av Transportföretagens Caj Luoma.

Krönikan publicerades på Svenskt Näringsliv den 3 januari 2019 

Enligt vår rapport kommer sysselsättningen inom transportsektorn troligtvis inte att påverkas omedelbart men däremot kommer behovet av kompetens snabbt att förändras med ökad efterfrågan på kunnighet inom nya teknikområden. Även på längre sikt, fram till år 2030, kommer efterfrågan på arbetskraft med stor sannolikhet vara fortsatt hög men antalet jobb med dagens arbetsuppgifter, som exempelvis underhåll och service av äldre teknik, kommer att minska medan nya arbetsuppgifter kommer att växa fram. Det kan handla om fjärrstyrning, kundkontakt samt logistikplanering och datastyrt underhåll.

Behovet av personal kommer också drivas på när fordon alltmer automatiseras eftersom det kommer finnas ett ökat krav på tillgänglighet då fordonet förväntas vara i drift dygnet runt. Automatiserade transportsystem kommer också att öka sysselsättningen i glesbygd då transportkostnaderna kommer att sänkas oberoende av destination. Transportsektorn kommer genom teknikutvecklingen också att utvecklas och fortsätta växa i nuvarande takt, vilket också kommer att öka efterfrågan på arbetskraft.

Sammanfattningsvis pekar ett antal faktorer på en fortsatt stark sysselsättning inom transportsektorn samtidigt som den eskalerande teknikutvecklingen innebär en rad förändringar beträffande yrken. För att Sverige ska ha förutsättningar att få ta del av de stora fördelarna med teknikskiftet och för att transportsektorn ska kunna utvecklas i takt med sin potential är det av stor vikt att vissa åtgärder och förändringar vidtas så att kompetensförsörjningen står rustat för teknikskiftet:

  1. Sverige bör ha höga ambitioner för kompetensförsörjningen till transportsektorn eftersom det pågående teknikskiftet i branschen har stor potential när det gäller hållbarhet, innovation, stadsmiljö och jämställdhet.
  2. Antalet utbildningsplatser vid fordonstekniska och transporttekniska utbildningar bör inte minskas.
  3. Myndigheter som ansvarar för de fordonstekniska och transporttekniska utbildningarna behöver i samarbete med transportsektorn omgående se över utbildningarnas innehåll och bedriva ett snabbare och mer flexibelt revideringsarbete kopplat till läroplaner 21 framöver, med hänsyn till teknikskiftet i transportsektorn.
  4. För att kvaliteten på utbildningarna ska säkras och för att garantera en jämn och hög kompetens som är anpassad för teknikskiftet behöver operativa resurser inrättas på regional nivå med målet att samverkan mellan skola och näringsliv ska komma till stånd, utvecklas och vara långsiktigt.
  5. Transportsektorn och de fordonstekniska och transporttekniska utbildningarna bör undersöka möjligheterna att inrätta en modell som motsvarar Motorbranschcollege för andra yrkesgrupper, exempelvis yrkesförare, för att säkerställa kvaliteten och en tätare samverkan mellan skola och näringsliv.
  6. Skolinspektionen behöver i större utsträckning kontrollera den faktiska kvaliteten i utbildningen.
  7. Regeringen behöver ha arbetsmarknaden inom transportsektorn under uppsikt och vara redo med lämpliga insatser kring fortbildning och omställning om de mest dramatiska scenarierna kring automationens påverkan på jobben skulle bli verklighet.
Caj Luoma