Debatt: Den nya säkerhetstekniken måste tas tillvara


Vi är oroade över att skillnaderna i tillgång till ett bra brandskydd är beroende av både bostadsort, kunskap om larm och privatekonomi, skriver Li Jansson och Mattias Dahl.

Debattartikeln publicerades i UNT den 20 februari

Den snabba teknikutvecklingen i säkerhetsbranschen gör att samhällets skydd mot både brott, olyckor och bränder stärks. Men politiska beslutsfattare, myndigheter och kommuner behöver hitta modeller som tar vara på innovationskraften.

En stor del av teknikutvecklingen i säkerhetsföretag handlar om kraftigt förstärkt funktionalitet i larmen. Exempelvis har brandlarmen blivit betydligt bättre, vilket har en stor samhällsnytta. Enligt MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) avlider ett hundratal personer årligen i bränder. Därutöver går egendomsvärden för cirka 3,5 miljarder kronor förlorade varje år. Att släcka en brand så tidigt som möjligt skyddar både liv och egendom.

Vi är dock oroade över att skillnaderna i tillgång till ett bra brandskydd är beroende av både bostadsort, kunskap om larm och privatekonomi. Ett exempel är variationen i räddningstjänstens responstid. Enligt databasen SKL Kolada var, vid en undersökning, mediantiden från det att 112-larm kommit in till det att första resurs var på plats i snitt 12,7 minuter. Men spridningen mellan landets kommuner är stor. Längst väntetid var det i Pajala – där tog det 29,9 minuter innan räddningstjänsten var på plats. Det kan jämföras med väntetiden på 8,5 minuter i Trelleborg.

På samma sätt varierar antalet utvecklade bränder i byggnader. I snitt utvecklades i alla kommuner 0,67 bränder i byggnader per 1000 invånare år 2016. Men spridningen går från 2,0 utvecklade bränder per 1000 invånare i Sorsele till 0,12 utvecklade bränder i Danderyd.

Att brandskyddet skiljer sig åt beror delvis på förklaringar som att samhällsservicen generellt ska täcka större ytor i glesbygd. Men skillnaderna behöver inte tas för givet, utan de går även att påverka.

För det första behöver fler få tillgång till högkvalitativt brandskydd. Då är det anmärkningsvärt, nästintill stötande, att dagens RUT- och ROT-avdrag får användas till köksrenoveringar – men inte till installation av larm. Och när individen får ta ett allt större ansvar för sin egen trygghet är det angeläget att också personer med små inkomster har möjlighet att göra sådana investeringar.

För det andra behöver konceptet ”i väntan på räddningstjänst” utvecklas. Ett intressant exempel är Örebros arbete med att låta väktare åka för att släcka bränder. Av de 100 första tillfällena var väktarna först på plats i 60 av fallen. Väktarna i Örebro har endast en handbrandsläckare med sig. Syftet är inte att hantera svåra och omfattande bränder. Men genom att vara tidigt på plats kan man exempelvis rädda omkringliggande garagelängor när en enskild bil har börjat brinna.

Att väktarna är först på plats underlättar också för räddningstjänsten genom att de får information om spridning på väg till branden. Dessutom kan väktarna låsa upp grindar samt vid behov skydda räddningstjänsten.

Vi menar därför att även övriga kommuner i landet bör utveckla väktarnas roll i brandskyddsarbetet, eftersom teknik och människa i samspel ger de största effekterna.

Sverige kan bli tryggare, men det kräver mer effektiva och preventiva trygghetsinvesteringar där samhället vågar ta tillvara på teknikutvecklingens innovationskraft.

Li Jansson
branschchef Säkerhetsföretagen

Mattias Dahl
vd Transportföretagen