Kommunerna måste utgå från ökad vägtrafik


Nästan alla transporter, både gods- och personresor i Sverige, utförs som vägtrafik. Vägtransporterna kommer att öka markant i framtiden. Vägtrafiken står inte tillräckligt högt prioriterade på den politiska agendan, skriver Ulf Perbo, näringspolitisk chef Transportföretagen.

Artikeln publicerades i Dagens Samhälle den 24 september

Under 2017 utfördes cirka 85 procent av såväl personresande som godstransporter med vägtrafik. De återstående 15 procenten delades mellan flyg, sjöfart, tåg och tunnelbana. Bilen, bussen och cykeln har visat sig lösa nästan alla vardagens mobilitetsbehov effektivast.

Flyg har stora fördelar på långa distanser. Båten har naturligtvis sin speciella nisch, men för den stora volymen transporter är vägtransporter det bästa alternativet. Det finns flera skäl att utgå ifrån att vägtrafikens dominans kommer att öka de närmaste åren.

I dag har Sverige ett lägre bilinnehav per invånare än genomsnittligt i EU, men på sikt kommer vi troligen att anpassa oss till en normal EU-nivå. Den rörliga kostnaden för att köra sjunker med elektrifieringen vilket kommer att stärka bilens konkurrenskraft. Dessutom för den ökade e-handeln med sig ett växande transportbehov.

De problem som har motiverat begränsningar av trafiken reduceras minskar. Luftkvalitetsproblem orsakade av vägtrafik minskar stadigt och är snart helt borta till följd av elektrifiering och de låga nivåer av hälsofarliga utsläpp som nya bilar har. Klimatproblemet hanteras genom elektrifiering, energieffektivisering och en hög betalningsvilja för biodrivmedel som styr resurserna till vägtrafiken.

Koldioxidprisets utveckling stärker bilens konkurrenskraft mot andra transportslag. Bilister i Sverige betalar idag ett av världens högsta koldioxidpriser och målet är att utjämna priserna mellan olika utsläppskällor. Kollektivtrafiken brottas med stigande kostnader och växande subventionsbehov. Detta är inte långsiktigt hållbart och kommer att premiera kostnadseffektiva busslösningar på bekostnad av dyra spårlösningar.

Inte minst är vägtrafik offentligfinansiellt överlägset. Kostnaderna för järnvägssystemet uppgår till cirka 35 miljarder kronor per år medan inkomsterna (banavgifterna) är mindre än två miljarder kronor. Trots de mycket större trafikvolymerna kostar vägsystemet bara 45 miljarder kronor. Inkomsterna (bil- och bränsleskatter) till staten är dock hela 85 miljarder kronor.

Vägtrafik är samhällsekonomiskt effektivast. I samhällsekonomiska kalkyler där hänsyn tas till alla effekter, som miljöpåverkan, olyckor, infrastrukturkostnader, uppvisar vägtrafik det bästa resultatet. Särskilt på landsbygden är vägtrafik bäst. I Trafikverkets samhällsekonomiska kalkyler för infrastruktur visar väginvesteringar betydligt högre lönsamhet än järnvägsinvesteringar.

De transportpolitiska målen kräver ökad vägtrafik. Det övergripande transportpolitiska målet om en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning i hela landet är helt beroende av att vägtrafiken fungerar och expanderar.

Vägtrafiken kommer att växa markant under överskådlig tid. Det innebär vinster för samhällsekonomin, statens finanser och hushållens välfärd. Därför är det oroande att många kommuner tar bristande hänsyn till detta i sin planering. Även den infrastrukturplan som regeringen nyligen presenterade kommer att skapa problem då den på ett omotiverat sätt prioriterar ner väginvesteringar. Transportpolitiken måste börja utgå från verkligheten.

Ulf Perbo, näringspolitisk chef, Transportföretagen