Landsbygden är förlorarna på det nya reseavdraget


Landsbygden är förlorarna när det nya reseavdraget presenterades idag. Förslaget går tvärtemot all intention att knyta stad och land närmare varandra och påverkar såväl möjlighet till mobilitet som vår gemensamma välfärd.

Utredning av reseavdraget har idag lämnat sitt förslag till regeringen. Kommittén föreslår att avdraget för resor till och från arbetet bör ändras från ett avdrag vid inkomstbeskattningen till att en skattelättnad ges i form av en avståndsbaserad skattereduktion. Skattereduktionen ska ges med  60 öre per kilometer för den del som överstiger avståndet 30 kilometer mellan bostaden och arbetet dock högst upp till 80 kilometer. Utöver detta finns möjlighet att skattereduktionen ska beräknas på ett annorlunda sätt om det råder så kallad bristfällig kollektivtrafik, det vill säga att den skattskyldige gör en tidsvinst med över 2,5 timmar om man tar bilen istället. Då kan reduktionen göras upp till 150 kilometer. Dessutom ges ett fast tillägg om 20 kronor per dag om avståndet är 30 kilometer eller längre.

Närmare en miljon människor använder idag reseavdraget. Orsaken till att regeringen utrett reseavdraget är att många gör fel. Skattefelet beräknas enligt utredningen till 1,75 miljarder kronor. Det andra skälet är att motverka möjligheten att pendla med bil oavsett vilket framdrivningsmedel som bilen har.

Transportföretagen vill slå vakt om möjlighet till mobilitet i hela Sverige, vilket innebär att det går att behålla kompetens och gör det lönsamt att arbeta. Förslag som detta är negativa för arbetspendling och välfärd, särskilt på landsbygden och i områden med gles befolkning där utbudet av kollektivtrafik är liten och där bilen innebär en flexibilitet och ofta enda förflyttningsmöjligheten.

Swecos underlagsrapport ”Förändrat reseavdrag ?” beskriver att arbetspendlingen skulle minska med upp till 16 procent i glesbygdskommuner. Det innebär konsekvenser som är direkt skadliga för näringsliv och sysselsättning i våra glesa delar av landet.  Detta leder till regionförminskning och inte till regionförstoring. Alla beroende av en bil missgynnas. Vinnarna bor i storstäderna med ett gott utbud av kollektivtrafik. Frågan uppstår då om det är rättvist?

Som i fallet med många utredningar saknas en gedigen konsekvensanalys där effekterna av social, ekologisk och ekonomisk tillväxt är gemensamt analyserade. Klimat och välfärd måste gå hand i hand. Det är inte resorna i sig som är problematiken utan att de utsläpp som fordonen släpper ut. Miljönyttan är dock enligt utredningen liten. Här är det ett faktum att det är bilister i glesbygd som betalar fullt ut för sina samhällsekonomiska kostnader.

Förslaget gynnar befolkning i storstäderna som har ett gott utbud av kollektivtrafik och andra transportmöjligheter. Förslaget missgynnar de stora grupper utanför storstäderna som är beroende av en bil för att få sitt livspussel att fungera. Det här skapar inte tillväxt i hela Sverige. Transportföretagen anser att möjligheterna till arbetsresor utanför storstäderna inte bör försämras. Det är utsläppen och inte resorna som ska minska. De önskade miljöeffekterna bör istället nås genom åtgärder som till exempel elektrifiering och mer biodrivmedel.