Transporterna som aldrig står stilla


Under bitvis extrema klimatförhållanden transporterar Malmtransport Norr dygnet runt järnmalm från dagbrottet i Kaunisvaara till terminal i Svappavaara. Transporterna sker med 28 stycken Volvo FH 16 750 hk med en bruttovikt på 90 ton.

81 lass per dag, året runt. I snitt lämnar en 90-tons lastbil var 15:e minut terminalen i Junusuando för att lasta magnetitmineral, som det heter på fackspråk, vid dagbrottet i Kaunisvaara utanför Pajala i Norrbotten. Magnetitmineralen, vi lämnar nu fackspråket och kallar det fortsättningsvis rätt och slätt för järnmalm, transporteras sedan till Svappavaara där det lossas vid Pitkäjärvi omlastningsterminal och åker vidare med järnväg till hamnen i Narvik. Två tågset per dygn, varje set tar 3000 ton järnmalm.

Så går det runt, dag efter dag. När de nått full produktion kommer de att köra 88 lass per dygn. Varje lastbil kör i genomsnitt drygt 36 000 mil per år.

Företaget som sköter logistiken och transporterna heter Malmtransport Norr och är Norrbottens största åkeri. Det ägs av Kaunis Iron som sedan i fjol driver verksamheten vid dagbrottet i Kaunisvaara. Bakom Kaunis Iron står ett 80-tal svenska entreprenörer som valt att investera i företaget och därmed i Pajalas framtid. Anläggningarna är supermoderna och byggdes upp av Northland Resources, företaget som tidigare drev gruvverksamheten och som gick i konkurs 2014. Genom Kaunis Iron har Pajala fått hoppet åter.

Såväl verksamheten i gruvan som transporterna i dotterbolaget har kommit igång på inte så mycket mer än ett år. I dag är verksamheten i dagbrottet uppe i ungefär 90 procent av den nivån de vill ligga på. Driftschefen Roger Uusitalo på Malmtransport Norr låter oss förstå att det har gått undan även för dem, för det är klart att transporterna och logistiken måste gå i takt med verksamheten i dagbrottet. Det får aldrig stå stilla. Roger Uusitalo minns för drygt ett år sedan då han och dåvarande vd:n Peter Bohm satt i tomma kontorslokaler i Junosuando, utan förare, utan lastbilar. Okej, de hade det lite förspänt i och med att de varit med då det begav sig förra gången, han och Peter Bohm arbetade båda på Swerock som körde åt Northland Resources, men fakta kvarstår: för drygt ett år sedan hade de inga lastbilar och ingen personal. Första malmtransporten gick den 30 juli 2018.

Drygt ett halvår efter att första lasset lämnade dagbrottet i Kaunisvaara är de med sina totalt 28 lastbilar och 115 förare Norrbottens största åkeri. För 90-tons ekipagen har de fått dispens från bruttoviktsreglerna av Trafikverket. Men de behöver ”hålla sig i skinnet”, vid trafiköverträdelse ryker dispensen för det berörda fordonet på plats och ställe. Att hålla sig till trafikreglerna och arbeta med trafiksäkerheten är därför extra viktigt för dem.

De verkar under extrema klimatförhållanden. Temperaturer på ner till 30 minusgrader är inte ovanligt. Dagarna innan vi kommer på besök har det varit snöstorm i dagarna två med kraftigt försämrad sikt. Och vägarna är smala. Samtidigt får logistiken och transporterna inte stanna längre än nödvändigt. Det måste rulla, året runt.

Roger Uusitalo säger att det är inte så stor skillnad som man kan tro att köra ett 90-tons ekipage jämfört med ett 64 tons.

-Det är klart att man måste tänka på bromssträckan, men samtidigt har vi 10 bromsande axlar.

De är nöjda både med Volvo FH16 och återförsäljaren Wist Last & Buss som har en verkstad på terminalen i Junusuando som servar lastbilarna, något som är nödvändigt för att de ska kunna rulla oavbrutet.

Det är ingen nyhet att det råder förarbrist i åkerinäringen. Trots det har de lyckats rekrytera 115 förare på ett år. Visst känner de av förarbristen men har ändå lyckats fylla platserna.

-Vi försöker erbjuda en bra personalpolitik, och så lockar det väl att köra 90-tons ekipage också, säger Roger Uusitalo.

Förarna kommer från hela Sverige, de har även några norska och finska förare. 12 procent är kvinnor, vilket är en bit över branschgenomsnittet på 8 procent.

Vi träffar en av kvinnorna, Helena Kuhmunen. Efter att ha jobbat inom barnomsorgen i 18 år sadlade hon om 2010 och blev yrkesförare, ett beslut hon inte ångrat.

-Nej, jag kände att jag var klar med barnomsorgen, säger Helena och ler.

Hur är det att köra sådana här tunga ekipage, 90 ton?
-De ligger väldigt bra på vägen, men det är klart att man måste ha bra koll och visa hänsyn och vara uppmärksam.
Hon började hos Malmtransporter i Norr i oktober i fjol och stortrivs.

-Ja, jag trivs jättebra, de har en bra organisation, inte minst för att vara ett så pass nytt företag. De tänker på personalen och vi har bra förmåner såsom gymkort. Och så har vi Sveriges vackraste vägar här uppe!

Författare: Anders Josephsson

Maria Lindh, Anders Josephsson, Elisabeth Edenvill och Maria Werpers Dahl, samtliga Transportföretagen, besökte Malmtransport Norr och Kainos Iron den 11 mars.

Fakta om Malmtransporter i Norr:
Ägare: Kaunis Iron AB
Antal förare: 115
Antal lastbilar: 28 stycken FH16 750 med 90 tons bruttovikt. Påbyggnation: SLP.
Total lastvikt: 63 ton/bil
Total transportvolym: 2 miljoner ton per år
Antal körda mil per år: 1 028 571 (motsvarar 257 varv runt jorden)
Fakta om dispensen: Malmtransport Norr har dispens utfärd av Trafikverket för att köra med 90-tons lastbilar. Avståndet mellan lastbilarna ska vara minst fyra(4) minuter för lastade ekipage. Syftet med avståndskravet är att vägen ska hinna återhämta sig. Vid broarna över Torne älv och Tärendö älv ska ekipage hålla ”bromitt”, det vill säga ligga mitt på bron, och möten med andra trafikanter på broarna är därför inte tillåtet. Skälet till detta är att belastningen på broarna ska fördelas på bästa sätt.
Källa: Kaunis Iron