”Utan yrkesutbildningar bromsar Sverige in”


När Arbetsförmedlingens utbildningar avvecklas riskerar det att innebära katastrof för transportnäringen. Regeringen, C och L måste ge besked om vilka utbildningar som anses ”strategiskt viktiga” och som därmed kan få vara kvar, skriver Mattias Dahl och Caj Luoma, Transportföretagen.

Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet den 28 augusti

Vem ska köra bussen eller reparera lastbilar i framtidens Sverige? Regeringen och C+L är överens om att Arbetsförmedlingens utbildningar i princip bör avvecklas. För oss inom transportnäringen är detta en katastrof då en betydande del av våra arbetstagare inom yrken som bussförare, lastbilsförare och mekaniker får sin utbildning via AF. Vi efterlyser därför särskilda arbetsmarknadspolitiska satsningar mot transportnäringen.

Oftast beskylls politiken för att vara för långsam. Förslag ska förhandlas, det ska tillsättas utredningar, resultatet ska ut på remiss för att sedan – om riksdagen ger sitt bifall – bli verklighet något år senare.

Ibland händer dock det motsatta. I en anda av samförstånd kan politiker driva igenom besparingar och då kan det gå snabbt. För att dra ned på utgifter behövs inga utredningar och remissrundor. Att dra ned på en kostnad kan med andra ord gå blixtsnabbt, utan att man från politiskt perspektiv har full kontroll på vilka effekter som neddragningen har på angränsande områden. Ja, det finns tillfällen då man saknar den inbyggda tröghet i utredningsmaskineriet som ska garantera att fel och misstag undviks och att det finns en demokratisk acceptans för åtgärden.

I januariöverenskommelsen har regeringen, Centern och Liberalerna kommit överens om Arbetsförmedlingens framtida roll. Arbetsförmedlingens matchningsuppdrag ska i framtiden främst fokusera på att skapa digitala plattformar och inte på att ge arbetsmarknadsutbildningar.

Vi inom Transportföretagen tycker att reformeringen av Arbetsförmedlingen är både bra och nödvändig. Många av våra medlemsföretag beskriver förtroendet för Arbetsförmedlingen som lågt.

Samtidigt vet vi att våra delbranscher är extremt beroende av de arbetsmarknadsutbildningar som Arbetsförmedlingen tillhandahåller.

Utan arbetsmarknadsutbildningar mot yrken som lastbilsförare, bussförare eller mekaniker kommer transportnäringen snabbt hamna i en bemanningskris. Flera av dessa yrken har för få studerande på sina respektive yrkesprogram i gymnasieskolan och lutar sig därför tungt mot vuxenutbildningen (arbetsmarknadsutbildningar och Komvux) för sin kompetensförsörjning.

På transportsidan utbildas ungefär 2 500 personer per år inom arbetsmarknadsutbildningarna. Det är fem gånger så många som de som utbildas inom Komvux.

Våra delbranscher har redan i dagsläget en mycket pressad situation. Inom flera yrken tvingas vi rekrytera personer utomlands för att det helt enkelt inte är möjligt att hitta någon med de rätta kompetenserna i Sverige – samtidigt som det finns personer som är arbetslösa och som skulle vilja utbilda sig mot något av våra yrken. I Arbetsförmedlingens nya arbetsmarknadsrapport (3 juni 2019) så beskriver myndigheten hur arbetsgivare behöver allt längre tid för att hitta rätt kompetens. Det vill säga – detta är en ovanligt dålig tid att dra ned på utbildningar till våra och andras bristyrken.

Det finns dock en mening i januariöverenskommelsen som ger oss visst hopp. I en bisats står det att vissa arbetsmarknadsutbildningar ska vara kvar, nämligen de som är strategiskt viktiga. Vi anser så klart att våra utbildningar hör till dem. Om det inte finns lastbilsförare kommer våra åkare inte kunna leverera varor till industrin, till byggen eller till handeln. Utan bussförare spelar pratet om att vi ska åka mer kollektivt ingen roll, för är det brist på bussförare ställs turer in och förtroendet för kollektivtrafiken minskar.

Kan man vänta och se hur avtalet kommer att uttolkas? Är våra utbildningar tillräckligt strategiska för att inrymmas i begreppet ”strategiskt viktiga”?

Det hade så klart varit enklast att låta tiden ha sin gång och så småningom få en uttolkning av vad regeringen, C och L menar med ”strategiskt viktiga” utbildningar. Problemet är att det inte går. De utbildningsaktörer som producerar utbildningarna är upphandlade av Arbetsförmedlingen, och flera av dem har just Arbetsförmedlingen som sin helt dominerande kund. Med ett enda penseldrag har politiken fryst deras orderingång, och därmed förutsättningar att fortsätta sin verksamhet.

För vår del är det särskilt bekymmersamt. Att lära sig köra lastbilar och buss är en högst specialiserad verksamhet. I Sverige är det ett fåtal utbildningsföretag som gör det och om de försvinner kommer det ta lång tid att bygga upp den kompetensen igen. Vi inom transportbranschen har inte möjlighet att vänta i flera år för at kunna rekrytera ny personal inom de här områdena.

Om tanken är att dessa utbildningar framöver ska utföras av Komvux i stället för av Arbetsförmedlingen måste det kommuniceras till kommunerna omedelbart. Det finns inte en enda kommun i Sverige som tar på sig ökade kostnader för nya dyra yrkesutbildningar utan att få en rimlig ersättning av staten för det. En sådan överflyttning av utbildningsansvar för många av våra yrken från Arbetsförmedlingen till kommunerna är heller inget som går att organisera på kort tid utan tvärtom något som måste genomföras på ett organiserat sätt.

Vi hälsar en ny generaldirektör välkommen till Arbetsförmedlingen, men vi kan inte vänta på utnämningen. Redan i dag måste regeringen, C och L ge Arbetsförmedlingen besked om vad man avser med ”strategiskt viktiga” utbildningar så att dessa kan fortsätta att utbilda personer till viktiga bristyrken. För att säkra att transportnäringen fortsättningsvis ska kunna serva svensk industri, byggbransch och besöksnäring efterlyser vi fler arbetsmarknadspolitiska satsningar mot transportnäringen. Inte färre.

Utan yrkesutbildningar bromsar, bokstavligen, Sverige in!

Mattias Dahl, vd Transportföretagen
Caj Luoma, chef kompetensförsörjning Transportföretagen