”Vi har inte råd med symbolpolitik i det kritiska läge vi befinner oss”


Möt Maria Börjesson, professor i nationalekonomi vid VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut och som i år sitter med i juryn till Hållbarhetspriset 2018. Maria tror på en transportsmart framtid med en hållbar transportsektor men hon framhåller att vi i det kritiska läge vi befinner oss inte har råd med någon symbolpolitik på transportområdet.

Maria understryker att hållbarhetsfrågan – miljömässig, ekonomisk och social är en av vår tids största och viktigaste frågor och utmaningar.

”Den kanske viktigaste frågan handlar om hur man skapar en långsiktig ekonomisk tillväxt som är hållbar ur klimatperspektiv. William Nordhaus forskning om hur detta kan åstadkommas belönades dessutom i dagarna med årets ekonomipris till Alfred Nobels minne.”

Maria tror inte att vi i Sverige kommer att kunna lösa hållbarhetsfrågan på egen hand, hållbarhetsfrågan är global och måste därför ses och hanteras globalt.

”Vi svenskar kommer inte kunna lösa frågan om minskade utsläpp och hållbara transporter på egen hand. Det måste ske genom teknikutveckling globalt, som kommer till stånd genom internationella avtal, policyinterventioner och ekonomiska styrmedel.”

Transportföretagen har under det senaste året skrivit debatt och diskuterat frågan om vikten av att hela Sverige ska leva och om den höga beskattningen på transportsektorn vilket anses försvåra förutsättningarna för företag och boende på landsbygden. Hur ser Maria på transportskatterna?

”Skatt på drivmedel är givetvis en politisk fråga. Men man kan påminna om att skatt på drivmedel är regressiv, det vill säga låginkomsttagare betalar mycket mer i förhållande till sin inkomst än höginkomsttagare. Det finns också stora geografiska skillnader. Mest får boende i yttre förorter till storstäderna och boende på landsbygden betala.”

Andra åtgärder än skatter kan vara att se över stadsplaneringen för minskat bilberoende och effektivare transporter.

”Genom att förtäta både små och stora städer kan bilberoendet minska. Men ska vi även i forstättingen kunna bo i hela landet och inte skada arbetsmarknad och välfärd kommer bilresandet sannolikt att öka. Detta eftersom våra ekonomier blir allt mer kunskapsintensiva och specialiserade, vilket kräver fysisk närhet. Bara under den senaste fyra åren växte både vägtrafikarbetet och fordonsflottan med 8 procent. Samtidigt ökade lastbilarnas trafikarbete med 9 procent. Det beror på att godset blir allt mer högvärdigt, vilket gynnar transporter med lastbilar jämfört med järnväg.”

Det parlamentariska läget är i skrivande stund fortfarande oklart men Maria har ett medskick till den regering som tar vid, att vi inte har tid att prioritera kostsamma symbolåtgärder.

”Det viktigaste medskicket är att basera klimatpolitiken på kunskapsbaserade beslutsunderlag. Idag styrs klimatpolitiken  alldeles för mycket av känslor, okunskap och mäktiga särintressen. Men i det kritiska läge vi befinner oss i har vi helt enkelt varken tid eller råd att prioritera kostsamma symbolåtgärder utan effekt eller med försumbara effekter, som elcyklar och höghastighetståg. Vi behöver den klimatpolitik som ger så mycket klimateffekt som möjligt för nedlagda resurser. Granska starka särintressen som lobbar för åtgärder som egen vinning på skattebetalarnas bekostnad.”

Marias konkreta tips lyder: ”Beskattning av nya fordon med höga utsläpp är sannolikt klok eftersom detta påverkar fordonsflottans sammansättning (det görs också inom bonus-malus).  Däremot är det tveksamt att dela ut bonusar till fordon som sedan ofta säljs vidare utomlands. Den typen av morötter har ingen större effekt på teknikutvecklingen och ur fördelningspolitisk synvinkel är den också tveksam. Jag skulle också ifrågasätta dagens stora import av biodrivmedel, eftersom biodrivmedel framställs av palmolja, vilket medför risk för avskogning.  Över huvud taget så tror jag inte att sektorsmålet för minskade utsläpp i transportsektorn är så klokt: det är mycket dyrare att minska utsläppen inom transportsektorn än i andra sektorer. En känslig men viktig fråga är att utvärdera kommunernas detaljplanmonopol: stora externa köpcentrum och glesa villaförorter som planeras idag leder till ökat bilberoende och motverkar statens försök att minska bilresandet.”